Det gör ont när knoppar brister!

Jag har varit med om en stor förändringsresa sedan jag påbörjade min handledarutbildning via Gestaltakademin för ca 7 månader sedan.

Jag gick in i utbildningen med målet att få med mig verktyg för att kunna arbeta med utveckling av både individ och grupper i organisationer. Jag kom ut från utbildningen med ett helt nytt förhållningssätt till mig själv och till min omvärld. Ett nytt sätt att vara i relation till mig själv och omvärlden. Och jag vill dela med mig av mina två största lärdomar.

Resan har varit stormig, likt en storm på ett öppet hav där vågorna av förändring med den utveckling som det inneburit varit stundtals smärtsam och omtumlande. Mitt i stormen och rörelsen har jag försökt hålla mig fast vid något för att inte hamna för långt bort från land och trygghet. Det jag hållit mig fast vid liknar försök till att kontrollera min omgivning eller påverka på ett sätt som passar mig. Fönstret för fokus och närvaro till andra har endast varit på glänt under denna period, jag har behövt vara kvar i mig själv för att kunna navigera i stormen för att hitta lugnare vatten.

Under denna tid har jag famlat och kastats fram och tillbaka mellan en tät dimma för att sedan landa i klarhet. Stundtals har det varit från dag till dag. Min meditation har varit mitt sätt att kunna vara i denna storm av förändring.

Efter denna resa börjar jag nu uppleva att vågorna börjat lugna sig och slår mindre hårt. Nu ligger jag vid strandkanten och upplever istället att vågorna smeker strandkanten med vördnad. Jag kan vila med strandkanten under mig som stöd.

Min första lärdom är insikten att jag har mitt jag, den person jag ÄR som jag alltid kommer i kontakt med i meditationen. När bruset från omgivningen lugnar sig så upplever jag mig själv mycket tydligare. Där känner jag den tillit och kraft som finns inom mig.

Sedan har jag en del av mig som jag lätt går in när jag upplever att jag ska prestera bra och GÖRA RÄTT. Dessa tillfällen har varit tydligast i min HR roll och min roll som mamma. Där rädslan för att göra fel har varit som en slöja som hindrat mig, mitt jag från att finnas med. Konsekvensen av det för mig har varit en enorm trötthet då jag behöver trycka på gaspedalen mer än nödvändigt i min prestation som för att kompensera för att mitt jag inte fått existera samtidigt.

Min insikt är att dessa två delar, den jag ÄR och det jag GÖR finns inom mig parallellt och har lett till att jag nu har möjligheten att på ett nytt sätt uppleva att den jag ÄR finns med med hela tiden, i varenda del av dagen, för mig och för min närmaste familj. Att jag nu kan välja att behålla mitt jag även i utmanade situationer, vilket även leder till att dessa situationer inte blir lika utmanande eller upplevs som lika stressfyllda då det som jag tidigare upplevt som hotfullt varit ett hot mot min existens som människa. När jag mer tydligt ser och behåller mitt jag kan jag ta den garden, våga vara i osäkerheten och otydlighet på ett helt nytt sätt.

Jag kan göra, prestera och samtidigt ha med mig den jag är. Det blir en enorm kraft i det men framförallt en enorm lättnad.

Lärdomen får störst kraft i min roll som mamma. Jag kan vara med mina barn på ett nytt sätt. Tidigare blev jag lätt frustrerad i situationer där jag upplevde att jag inte hade kontroll. Jag var i en mammaroll utan att ha med mig själv fullt ut. Nu kan jag vara den jag är och vila i mig själv samtidigt som jag är mamma.

I min HR konsultroll likaså.

Min andra lärdom är den att jag har blivit otroligt lyhörd för det här med självmedvetenhet. Jag lär mig något nytt om mig själv varje dag, och det nya intensifieras såklart i och med att utsätta mig för en sådan här typ av utbildning. Jag har nästan blivit trött på att reflektera kring vem jag är och varför, ett form av navelskåderi som jag nu vill pausa ifrån trots allt vad det har givit mig och kommer fortsätta ge mig i framtiden. Nu infinner sig en önskan om att få använda mig av mina lärdomar och rikta energin ut från mig själv, mer till min närmaste omgivning, min man, mina barn, mina klienter och grupper som jag arbetar med. Såklart med hela mig med.

Jag välkomnar nu lärdomar och växande tillsammans med dem jag möter, i själva mötet. För det är först när vi möter oss själva där vi är som vi även har störst möjlighet att möta andra där de är.

Jag välkomnar nu vilan som sker mellan stormarna, för stormar kommer alltid och utbildningar som intensifierar utveckling och lärande kommer jag alltid söka mig till. Men med en tillförsikt att allt har sin tid.

Så den som du nu möter är en person som har tillförsikt, lyhördhet inför självmedvetenhet, en mamma, en HR konsult, en mindfulnessintruktör, en handledare men framförallt en person med en enorm önskan att få möta dig där du är.

Jag vill också passa på rikta ett stort tack till mina kursledare på utbildningen, mina kurskollegor som utmanat och peppat, min närmaste familj som har stått ut med mina toppar och dalar, men också till mina tidigare chefer; min fd chef HR Chef Annica de Jong och VD för LRF Media Ann Henriksson som har delat deras reflektioner kring görande och varande som nu flera år senare kunnat få fäste i mig. Tack till mina syskon och föräldrar, mina kära vänner och samarbetspartners som även där har bidragit med sin närvaro till min resa.