Livet, ömsom underbart ömsom utmanande

Är nu tillbaka hemma efter ca 10 dagar av ledighet med familjen som var ömsom underbara ömsom utmanande. Som livet är. När vardagen rullar på med hämtning och lämning på förskolan, korta dagar med trötta barn så var det otroligt välkommet att ta familjen norrut till fjällen för ledighet tillsammans. Inga tider att passa, inga egentliga måsten. Låta barnen få bestämma mer, leka mer, vara ute i naturen mer, få mer av oss som föräldrar. Allt det som jag egentligen vill kunna ge dem i vardagen också. Men även med härliga dagar kan vi i den vardagen uppleva en liten frustration komma krypande eller att något inte blivit precis som vi tänkt oss.

För att ge mig och min familj bättre förutsättningar för en avkopplande ledighet beslutade jag mig för att göra en social media detox, jag stängde av alla pushnotiser i telefonen och flyttade undan de apparna som bara handlar om att dela vårt liv med andra digitalt. Vilken befrielse. När jag öppnade upp telefonen så fanns där ett lugn. Inte appar med 17 tusen notiser. Nyhetsuppdateringarna fick vänta.

Jag inser nu hur mycket dessa appar påverkar mig i min vardag utan att jag tidigare trott det. Jag kunde nu själv välja på ett helt annat sätt än tidigare när jag skulle ringa ett samtal eller skriva ett sms. Istället för att respondera på alla meddelanden när de kom... Jag kunde nu uppleva en händelse och låta den förbli bara min upplevelse utan att dela den i ett flöde där funderingar kring andras eventuella tolkningar fick utrymme. Delande kan ju göras ändå i det riktiga samtalet med vänner i närvaro. Som förr. När vi ser responsen på vår berättelse in real life. Och känner hur vår berättelse påverkar andra och upplever hur vi blir påverkade tillbaka. Effekten av det genuina mötet mellan oss människor som är så viktig för vårt välbefinnade.

Att vara utan pushnotiser och instaflöden gav mig mer energi och mer tid i mina relationer. Som småbarnsmamma behöver jag all extra tid jag kan få för att kunna vara där för mina barn även då jag som mamma till 2 aldrig blir helt kvitt känslan av en viss otillräcklighet. Men även tid för mig, för att jag ska orka, och känna att min egna kraft räcker till när utmaningarna knackar på dörren.

Livet erbjuder oss ju ibland kluriga och svårare stunder men också stunder att samlas och dela erfarenheter och glädje med varandra. Så länge vi träffar våra vänner och nära och delar saker tillsammans så kan vi uppleva att vi blir stärkta av varandra. Jag blir påmind om detta varje gång jag tillsammans med min man umgås med våra vänner. Att känna tillhörighet är ju en av våra allra största behov som människa.

Jag vill med det passa på att skicka ett extra stort tack till de fantastiska vänner jag firade nyår med. Som i underbara filosofiska samtal påminde mig om att om vi tillåter oss att vara med svårare känslor och utmaningar utan att försöka sträva efter eller ha kravet att allt ska vara PERFEKT så kommer det lärdomar och insikter ur de tuffa stunderna. Vi tenderar att ha en bild av hur saker och ting ”ska vara” och när verkligheten bjuder oss på något annat blir vi besvikna, ibland till och med ledsna. Och när vi är mitt i någonting svårt kan vi som oftast inte se hur det ska bli lättare. När vi väl kommit ur det - då kan vi dra lärdomar. Såklart lättare att göra i efterhand.

Det är därför jag 2019 vill ha med mig en påminnelse om att det är med mer tid, för oss själva och med varandra, samt genom att se frustation och besvikelse som något nödvändigt för att vi ska kunna växa, lära oss mer om oss själva och utvecklas. De underbara stunderna och de tuffa stunderna behöver båda få finnas där. Något en av mina samarbetspartners upprepat vid ett flertal tillfällen har funnits med mig de senaste veckorna och kommer finnas med mig under detta år, ‘‘allting är precis som det ska vara.’’ Och jag lägger till: ”Det jag upplever just nu är så här, och det är OK”. Ömsom underbart och ömsom utmanande. Som livet är.

Jag önskar dig ett år av nya lärdomar och insikter, ett ‘‘gott nytt år’’ blir det när vi släpper taget om vårt behov av perfektion och tillåter saker och ting att vara och utvecklas, precis som de ska, i sin egna takt.

Tack och värme till dig,

Anna